Jag älskar mina barn, dom är underbara. Men ibland får man en släng av psykisk instabilitet pga de kära små... Idag var en dag när Filippa ville vara gosig o go, umgås med mamma. Ja vad är då Isa på för humör? Lite lagom feber, gnäll och gråt, sova i famnen. Mamman fick det inte riktigt att gå ihop där... Och hade jag fått en femma för varje "mamma" jag hört idag så hade jag nu suttit på ett flyg till Bahamas... Ensam.
Om jag ber Filippa, 4 snart 14, hämta en bok på köksbordet ser dialogen ut såhär:
-kan du vara snäll o hämta boken på köksbordet? (boken är det enda som ligger på bordet)
-ja.
-kan du hämta den då?
-vadå?
-boken på köksbordet.
-jaha. vilket bok?
-den som ligger på köksbordet...
-vad är det?
-BORDET I KÖKET...
-jaha. (snabba ben springer iväg o kommer tillbaka)
-här mamma.
-det här är ju ingen bok, det är ju min telefon.
-jaha, oj jag glömde! (springer iväg igen)
inifrån köket:
-mamma jag hittar ingen bok!
Mamma går in...
-men på bordet sa jag ju, inte på bänken.
-jaha, jag hörde inte.
Gulliga gulliga Filippa... ;-)
2 kommentarer:
Hahaha! ja de är söta de små! Klockrent "Filippa 4 år, snart 14..."
kramen t er!!
Hahahahahahaaaa!!!! Underbart....Hörru, ska vi ringa å höra om vi får dela rum/tvångströja på 7:an..? ..Säg till slutet av Maj...? ; )
Skicka en kommentar