söndag 14 april 2013

Slutar det aldrig göra ont?

Jag saknar min mormor och morfar så otroligt mycket. Det gör ont. Det är drygt ett år sedan min underbara mormor gick bort. Än i dag är jag tacksam för att jag var där när det hände, jag och mamma. Morfar följde henne nästan ett år senare, någon månad sedan nu. Jag hann hälsa på honom en sista gång, Filippa fick en chans att säga hejdå. Filippa älskade dom båda, hon kröp upp i sängen både hos mormor och morfar och klappade dom på kinden.
Min mormor fanns alltid där för mig när jag var liten. Hon sjöng sånger och ritade med mig. När jag skulle sova över låg hon bredvid mig och ritade på min rygg så jag fick gissa vad det var. Blommor, hus och kanske en katt. På natten om jag vaknade kunde jag knappt somna om för mormor och morfar snarkade så högt. Men nu får jag aldrig höra det igen.
När jag kom hem från skolan kände jag redan i trappen om det bakades bullar. Jag sprang upp och ringde på dörren, jovisst var det mormor som bakade. Kall mjölk och mormors bullar, det godaste mellis som finns. Fanns.
Jag hade en nära relation till min mormor, hon var en varm och underbar mormor. Hon gillade inte att jag färgade håret svart, gick i kängor och lyssnade på hårdrock, men det fanns alltid en öppen famn som väntade. Alltid en stor kram, vare sig man behövde en eller inte.
Och morfar. Jag tyckte nog allt att karln var lite läskig när jag var liten. Lite. Men ju äldre jag blev ju mer upptäckte jag hur rolig han var och ibland, som lite i smyg, omtänksam. Och även efter honom finns ett stort hål.
Just nu vet jag inte riktigt hur jag ska fylla det tomma. Inte alls. Fortfarande ibland när jag far hem från jobbet kan jag tänka "jag måste ringa mormor och berätta!". Men det går inte. Aldrig mer. Och det gör så ont. Så jätteont. När slutar det göra ont? Min älskade mormor och min älskade morfar, mina älskade änglar.

fredag 11 januari 2013

Skadliga sagor

Läste just lite kort i Aftonbladet om "Folk och rövare i Kamomilla stad". Den är tydligen skadlig för barn. Jodå, precis som Tintin. Jag tror ärligt talat inte att en lite saga man läser som barn gör en sån skada att dom måste plockas bort från hyllorna. Är det inte föräldrarnas ansvar att uppfostra barnen, att lära dom skillnaden på saga och verklighet? Jag läste den som liten, flera gånger, och inte vart jag så mycket sämre än någon annan. Boken står just nu i barnen bokhylla och jag ska läsa den för dom också. Nä men lägg energin på dom utsatta i landet istället för en bok skriven på 50-talet. Barnen som inte har några sagor alls, som inte har föräldrar som lär dom skillnaden på saga och verklighet - där kan man lägga sin energi istället.

torsdag 27 december 2012

Here we go again...

Ja inte är man tjatig iallafall med detta bloggande... Men huvudsaken är väl iallfall att det blir nåt nån gång?
Nu har jag retat upp mig på saker länge så det är väl dags att man får ur sig lite.

Jag går direkt på det heta, stora, förbjudna... Sverigedemokraterna. Jag tycker det är så ofantligt intressant att följa alla diskussioner kring detta och läsa allas åsikter. Kanske, kanske, kanske skulle man ta det lite lugnt i sina aggressiva åsikter kring det faktum att Sd faktiskt växer. Kanske man borde se sig runt och fråga sig varför dom växer. Kanske något är fel, kanske har människor fått nog. Jag struntar i järnrör och bedrägerier, jag undrar när Sverige ska vakna och våga ta ansvar. Vilken rätt har Reinfeldt att vägra ett samarbete med Sd? Folket har röstat, deal with it. Han har ingen rätt att bestämma vilka han ska samarbeta med, det väljer folket åt honom.
Varför har då folket röstat på Sd? Ja en vild gissning är att det kan ha med invandringen att göra. Eller vad tror ni? Man kan inte ignorera Sd och tro att dom försvinner, har inte fungerat så bra hittills. Och att all publicitet är bra publicitet är också uppenbart. Agera snälla politiker, blunda inte.
Sverige är ett otroligt mesigt land. Ja vi har det så bra med föräldradagar, rösträtt, bla bla bla, men det finns ingen som vågar säga ifrån. Det kanske inte vore så dumt att sätta stopp på/begränsa invandringen som andra länder gjort tidigare, så vi faktiskt hinner hjälpa dom vi redan tagit in. Hjälpa dom till ett bättre liv istället för att slänga in dom i en förort och stänga dörren, hoppas på att det ordnar sig till slut. Det finns naturligtvis många som det går bra för, men dom som det inte går bra för då? Barn och ungdomar som varit med om fruktansvärda saker och som kanske inte ska slängas in i vanliga skolor direkt. Vuxna som är rädda för allt det nya och som inte förstår hur det svenska samhället fungerar. De som kommer hit till Sverige flyr från något, de är rädda. Ska vi då vända dom ryggen? För det är vad vi gör. Lär dom språket, ställ krav. Ge dom en chans att bli en del av Sverige, en svensk - en stolt svensk.
Att man röstar på Sd kanske är för att de är det enda parti som vågar ta upp denna känsliga fråga. Då kanske de andra partierna borde ta det steget de också. Det svenska folket kanske vill säga något, kanske dags att lyssna? Ärligt talat så har väl inte Sd så mycket annat att komma med så om de andra partierna skulle ta upp frågan om invandringen skulle nog de flesta Sd-väljarna rösta
annorlunda.
Det jag och många andra ser är att det sparas in på sjukvård, skolor och äldreomsorg men aldrig hör man att det sparas in på kostnader runt invandring. Gör man det? Berätta det för Svensson där hemma då. Görs det något alls med invandringen, positivt eller negativt, berätta det. Man nämner inget, man är så rädd att få skit. Den enda gången man hör något om invandring är när någon familj ska skickas hem, då får Migrationsverket ett helvete. Man vill inte lyssna på varför, det är bara så fruktansvärt att vi inte kan hjälpa just den där familjen. Men alla dom där familjerna som vi faktiskt låter stanna, vem hjälper dom? Vem kämpar för deras rättigheter att lära sig svenska, att kunna få ett eget jobb på samma villkor som alla andra?
På mail och facebook får man åsikter om att invandrare får massa pengar för att göra inget och våra gamla blir utan omvårdnad. Ingen vågar säga något rakt ut, utan man kopierar och skickar
vidare.
Det här är Sverige. Vi har ett vackert land med vacker natur. Vi har en vacker nationalsång och en fin flagga. Vi borde vara stolta över vårat land och sjunga vår sång. Men för guds skull, säg inte att du är stolt svensk - då är du rasist! Vi borde omfamna människor som vill komma hit, ge dom en chans att bli en del av Sverige, lära sig vårat språk och våra seder. Inte tror jag att dom tar illa upp av att sjunga vår nationalsång, inte heller om de ska sitta i en kyrka på skolavslutningen. Varför är vi så rädda för att dela med oss av det svenska, det vackra? Jag är inte rasist, jag är stolt svensk. Och om inte vi är stolta, hur ska då de blivande svenskarna kunna vara stolta?

lördag 6 oktober 2012

Håhåjaja...

Jorå man gick ut hårt, sen...jaa... Lyckades (ett par dagar efter träning) fixa en dödligt smärtsam muskelbristning i magen. Dumt, lite korkad och riktigt tråkigt. Och ont. Föder hellre barn igen än är med om det där. Efter några tralala-piller och ett par veckors vila ska jag nu börja träna igen till veckan. Om nu alla födelsedagar, kanelbulledagar och annat onyttigt är slut?? Nu får det ju vara bra med slappande! Fast det här kraxiga i halsen kan ju få försvinna... Köpt lite kuckelimuckhonung som ska göra underverk, ska testa ikväll. Dricka alltså. I varmt vatten.

tisdag 11 september 2012

Aj.

Jo nu har man kommit igång med träningen iallafall. I söndags träffade jag upp Saida för lite instruktioner på gymmet. Cyklade först 40 minuter, sen blev det rygg och mage. Sa hon. Men helvetesvärken jag hade på måndag, sådär lagom till lunch hade den smygit sig på likt en mördarsnigel på ögat, den värken visade på att jag använt alla (ALLA) muskler mellan hakan och höften. Aj. Ajje.
Idag hade jag då fått för mig att följa med kollegan Catarina på Bodypump. Kortfattat - jag kan knappt hålla upp händerna när jag sitter och skriver nu. Den där mördarsnigeln glider nog in på ögonlocket redan inatt... Jättekul var det, men jesus och hans lärljungar vilka dåliga muskler man har!! Ska glida av stolen nu och åla till soffan... Auf wiedersehen...

onsdag 5 september 2012

Jättejättejättearg....

Var så glad förut idag. Jätteglad. Nu är jag arg. Jättejättearg. Jag kunde jobba eftersom mamma tog Isa, Isa var pigg och skulle få gå på dagis imorgon så jag skulle få jobba även imorgon. Men nä. Löss Igen? Nä troligtvis FORTFARANDE!!! Och jag gillar när föräldrar inte ens verkar förstå att man kanske måste behandla också. Suck... Nä men vi gör det en gång till. Kan någon snäll, eller dum för all del, människa förklara för mig varför det verkar finnas någon slags motvilja till följande:

1. Magsjuka i familjen - ha HELA familjen hemma eftersom alla oftast smittar. Nä man lämnar syskon på dagis/skola för dom kräks ju inte (just nu). Vad göra? Var hemma 48 jävla timmar efter sista rännskitningen/spyan! FYRTIOÅTTA.
2. Springmask - mitt barn kliar sig inte i stjärten därför kollar jag inte. Nä det gör dom inte alltid - men likt förbannat kryper dom jävlarna där i tid och evighet och smittar alla andra! Lösning? Finns maskmedel för människor också - tadaaa!
3. Löss - återigen, kliar det inte tittar jag inte.
Nä kliar det kan dom ju redan vara ett par. HUNDRA!!! Vad gör man åt det? Tråkig nyhet - luskamma en gång hjälper inte, BEHANDLA FÖR I HELVETE!! Finns flera medel som inte gör dom resistenta, men du måste nog släpa ditt söta arsel till apoteket också. Svettigt för dig.

Ja man kan nästan tro att jag är en bitter människa. Men jag är inte bitter, bara arg. Jättejättearg.

tisdag 4 september 2012

Jag kan träna, jag är inte rädd....

Japp, tog mig till träning igår! Zumba vart det, mjukstarta med något jag känner igen. Kul var det och ser fram emot att testa något annat. Men så var det matbiten då... Tänkte stila till mig även där, men hittade inte en enda förbannade matlåda i huset så det vart obra. Men hoppat över gobiten till kaffet iallafall! Och mina kollegor, gamla och nya, har som det verkar fått hurtbullefnatt så man blir lite peppad faktiskt. Men till min stora sorg kom jag till dagis och fann minsta lilla Isa sovande på en lite madrass, liten ynk... Jag som tänkte hinna med lite träning imorgon! Ja blir hon inte sämre så ställde gulliga mormor upp och vabbar, men går febern upp så är det Isa och jag imorgon. Jaja, får isåfall bli träningsvideo då! ;-)