Here we go again...

Ja inte är man tjatig iallafall med detta bloggande... Men huvudsaken är väl iallfall att det blir nåt nån gång?
Nu har jag retat upp mig på saker länge så det är väl dags att man får ur sig lite.

Jag går direkt på det heta, stora, förbjudna... Sverigedemokraterna. Jag tycker det är så ofantligt intressant att följa alla diskussioner kring detta och läsa allas åsikter. Kanske, kanske, kanske skulle man ta det lite lugnt i sina aggressiva åsikter kring det faktum att Sd faktiskt växer. Kanske man borde se sig runt och fråga sig varför dom växer. Kanske något är fel, kanske har människor fått nog. Jag struntar i järnrör och bedrägerier, jag undrar när Sverige ska vakna och våga ta ansvar. Vilken rätt har Reinfeldt att vägra ett samarbete med Sd? Folket har röstat, deal with it. Han har ingen rätt att bestämma vilka han ska samarbeta med, det väljer folket åt honom.
Varför har då folket röstat på Sd? Ja en vild gissning är att det kan ha med invandringen att göra. Eller vad tror ni? Man kan inte ignorera Sd och tro att dom försvinner, har inte fungerat så bra hittills. Och att all publicitet är bra publicitet är också uppenbart. Agera snälla politiker, blunda inte.
Sverige är ett otroligt mesigt land. Ja vi har det så bra med föräldradagar, rösträtt, bla bla bla, men det finns ingen som vågar säga ifrån. Det kanske inte vore så dumt att sätta stopp på/begränsa invandringen som andra länder gjort tidigare, så vi faktiskt hinner hjälpa dom vi redan tagit in. Hjälpa dom till ett bättre liv istället för att slänga in dom i en förort och stänga dörren, hoppas på att det ordnar sig till slut. Det finns naturligtvis många som det går bra för, men dom som det inte går bra för då? Barn och ungdomar som varit med om fruktansvärda saker och som kanske inte ska slängas in i vanliga skolor direkt. Vuxna som är rädda för allt det nya och som inte förstår hur det svenska samhället fungerar. De som kommer hit till Sverige flyr från något, de är rädda. Ska vi då vända dom ryggen? För det är vad vi gör. Lär dom språket, ställ krav. Ge dom en chans att bli en del av Sverige, en svensk - en stolt svensk.
Att man röstar på Sd kanske är för att de är det enda parti som vågar ta upp denna känsliga fråga. Då kanske de andra partierna borde ta det steget de också. Det svenska folket kanske vill säga något, kanske dags att lyssna? Ärligt talat så har väl inte Sd så mycket annat att komma med så om de andra partierna skulle ta upp frågan om invandringen skulle nog de flesta Sd-väljarna rösta
annorlunda.
Det jag och många andra ser är att det sparas in på sjukvård, skolor och äldreomsorg men aldrig hör man att det sparas in på kostnader runt invandring. Gör man det? Berätta det för Svensson där hemma då. Görs det något alls med invandringen, positivt eller negativt, berätta det. Man nämner inget, man är så rädd att få skit. Den enda gången man hör något om invandring är när någon familj ska skickas hem, då får Migrationsverket ett helvete. Man vill inte lyssna på varför, det är bara så fruktansvärt att vi inte kan hjälpa just den där familjen. Men alla dom där familjerna som vi faktiskt låter stanna, vem hjälper dom? Vem kämpar för deras rättigheter att lära sig svenska, att kunna få ett eget jobb på samma villkor som alla andra?
På mail och facebook får man åsikter om att invandrare får massa pengar för att göra inget och våra gamla blir utan omvårdnad. Ingen vågar säga något rakt ut, utan man kopierar och skickar
vidare.
Det här är Sverige. Vi har ett vackert land med vacker natur. Vi har en vacker nationalsång och en fin flagga. Vi borde vara stolta över vårat land och sjunga vår sång. Men för guds skull, säg inte att du är stolt svensk - då är du rasist! Vi borde omfamna människor som vill komma hit, ge dom en chans att bli en del av Sverige, lära sig vårat språk och våra seder. Inte tror jag att dom tar illa upp av att sjunga vår nationalsång, inte heller om de ska sitta i en kyrka på skolavslutningen. Varför är vi så rädda för att dela med oss av det svenska, det vackra? Jag är inte rasist, jag är stolt svensk. Och om inte vi är stolta, hur ska då de blivande svenskarna kunna vara stolta?

Håhåjaja...

Jorå man gick ut hårt, sen...jaa... Lyckades (ett par dagar efter träning) fixa en dödligt smärtsam muskelbristning i magen. Dumt, lite korkad och riktigt tråkigt. Och ont. Föder hellre barn igen än är med om det där. Efter några tralala-piller och ett par veckors vila ska jag nu börja träna igen till veckan. Om nu alla födelsedagar, kanelbulledagar och annat onyttigt är slut?? Nu får det ju vara bra med slappande! Fast det här kraxiga i halsen kan ju få försvinna... Köpt lite kuckelimuckhonung som ska göra underverk, ska testa ikväll. Dricka alltså. I varmt vatten.

Aj.

Jo nu har man kommit igång med träningen iallafall. I söndags träffade jag upp Saida för lite instruktioner på gymmet. Cyklade först 40 minuter, sen blev det rygg och mage. Sa hon. Men helvetesvärken jag hade på måndag, sådär lagom till lunch hade den smygit sig på likt en mördarsnigel på ögat, den värken visade på att jag använt alla (ALLA) muskler mellan hakan och höften. Aj. Ajje.
Idag hade jag då fått för mig att följa med kollegan Catarina på Bodypump. Kortfattat - jag kan knappt hålla upp händerna när jag sitter och skriver nu. Den där mördarsnigeln glider nog in på ögonlocket redan inatt... Jättekul var det, men jesus och hans lärljungar vilka dåliga muskler man har!! Ska glida av stolen nu och åla till soffan... Auf wiedersehen...

Jättejättejättearg....

Var så glad förut idag. Jätteglad. Nu är jag arg. Jättejättearg. Jag kunde jobba eftersom mamma tog Isa, Isa var pigg och skulle få gå på dagis imorgon så jag skulle få jobba även imorgon. Men nä. Löss Igen? Nä troligtvis FORTFARANDE!!! Och jag gillar när föräldrar inte ens verkar förstå att man kanske måste behandla också. Suck... Nä men vi gör det en gång till. Kan någon snäll, eller dum för all del, människa förklara för mig varför det verkar finnas någon slags motvilja till följande:

1. Magsjuka i familjen - ha HELA familjen hemma eftersom alla oftast smittar. Nä man lämnar syskon på dagis/skola för dom kräks ju inte (just nu). Vad göra? Var hemma 48 jävla timmar efter sista rännskitningen/spyan! FYRTIOÅTTA.
2. Springmask - mitt barn kliar sig inte i stjärten därför kollar jag inte. Nä det gör dom inte alltid - men likt förbannat kryper dom jävlarna där i tid och evighet och smittar alla andra! Lösning? Finns maskmedel för människor också - tadaaa!
3. Löss - återigen, kliar det inte tittar jag inte.
Nä kliar det kan dom ju redan vara ett par. HUNDRA!!! Vad gör man åt det? Tråkig nyhet - luskamma en gång hjälper inte, BEHANDLA FÖR I HELVETE!! Finns flera medel som inte gör dom resistenta, men du måste nog släpa ditt söta arsel till apoteket också. Svettigt för dig.

Ja man kan nästan tro att jag är en bitter människa. Men jag är inte bitter, bara arg. Jättejättearg.

Jag kan träna, jag är inte rädd....

Japp, tog mig till träning igår! Zumba vart det, mjukstarta med något jag känner igen. Kul var det och ser fram emot att testa något annat. Men så var det matbiten då... Tänkte stila till mig även där, men hittade inte en enda förbannade matlåda i huset så det vart obra. Men hoppat över gobiten till kaffet iallafall! Och mina kollegor, gamla och nya, har som det verkar fått hurtbullefnatt så man blir lite peppad faktiskt. Men till min stora sorg kom jag till dagis och fann minsta lilla Isa sovande på en lite madrass, liten ynk... Jag som tänkte hinna med lite träning imorgon! Ja blir hon inte sämre så ställde gulliga mormor upp och vabbar, men går febern upp så är det Isa och jag imorgon. Jaja, får isåfall bli träningsvideo då! ;-)

Ett steg framåt...

Jag gjorde det - jag fixade träningskort!! Dessutom for jag efter jobbet och köpte träningsskor oxå! Men steget att fara och träna är ännu större... Så är det någon som ska dit kan ni väl klubba ner mig, slänga mig i skuffen och dra med mig in? Snälla? Bara man kommer dit första gången så blir det nog lättare framöver. Och motivationen är på topp! Idag så firade jag mitt kort med en kanelbulle! Så rätt men ändå sååå fel.... Gör jag ett rätt måste jag liksom göra ett fel för att jämna ut det. Måste? Ny dag imorgon... Fast nu erkänner jag mina misstag "in the open". Pinsamt. Imorgon blir det en banan till eftermiddagskaffet.

Dagens lärdom - gör om gör rätt!

Nämen!

Ja men detta går ju lysande - andra inlägget i år!!! Tjohoo!!! Börjar bli grym på detta... Nu tänkte jag ge mig själv en liten utmaning, eller två kanske. Både blogga mer OCH berätta om hur otroligt strålande det kommer å i mitt nya liiite nyttigare liv! Japp, lite inspirerad av min svägerska då men samtidigt en morot till mig själv - hur pinsamt som helst om jag misslyckas OFFENTLIGT! Att jag vet att jag äter en bulle istället för ett äpple kan jag bortförklara för mig själv, är sjukt lättlurad, men skämmas för dom som (orkar) läsa - en heeelt annan sak. Så med det sagt - imorgon blir det Helex, förlåt SENSIA, på lunchen för införskaffande av träningskort och sen kör vi på med mitt nya lite nyttigare liv. Så med det sagt - let the public utskämmandet börja!! ;-)

Ajm alajv!!

Jorå ännu ett försök till detta bloggeri då, går ju strålande! Periodvis...
Uppdatering i Nemilivet:
Skaffat valp, otroligt smart. Inte alls besvärligt och det gör mig absolut ingenting att det är konstant skitigt på golven eller att han har tänder som nålar. Katterna är väldigt nöjda över sina nya vän också, måste inte alls tvinga in dom och låsa dörren för att de ska stanna. Får ju sova nästan hela nätterna oxå, för det räcker ju. Med nästan.

Skenet bedrar... ;-)

Varit en weekend i Åre för vår första egna semester utan barn - någonsin. Haft supermysigt, men skräcken att åka slalom första gången i vuxen ålder är....ja...total. Inte ens sprit hjälpte. Men tack vare en skidlärare med otroligt tålamod så tog jag mig upp och ner i barnbacken riktigt bra efter några timmar. Inte snyggt överhuvudtaget, men bra. ;-) Kom hem mycket glad och nöjd med blåmärken och en träningsvärk från helvetet. Fast nu har man ju blivit som sugen att åka mer, så har all snö försvunnit...snopet....

Jag i barnbacken...hrm...

Annars jobbas det som vanligt, mer kaos än vanligt på jobbet iofs, men funkar fint om man inte låtsas om det. Och det går ju bra, så längen det inte skrivs om allt i ST vilket det gjorts titt som tätt på sistone...
Annat har hänt också, mindre roliga saker. Förlorat min älskade mormor Therese och även en go kollega som lämnade oss alldeles för tidigt. Men man får vara glad att man själv har det bra och är frisk och att man har världens underbaraste monsterfamilj! :-)