Nikki

Vackra Nikki lämnade oss i dagarna, saknar den lilla argbiggan.... :-(
Jagar nu grannkatter i Änglaland.

Tjata tjata tjata......

Nu är det väl bäst att man uppdaterar lite här, finns folk i omgivningen som tjatar - väldigt ohyfsat tycker jag (eller vad säger du C? ;-)).

I torsdags fick jag fara en sväng till jobbet, apt. Underbart att vara tillbaka om så bara för en stund! Men allt gammalt tjafs var kvar, vad är det med vuxna människor. Om man tycker att det mesta med jobbet är skit och man aldrig ser någon bättring - BYT JOBB!!!! Låt oss som är relativt nöjda få jobba i lugn och ro! Gaaaaah...... Jag får nog en rolig tid när jag kommer tillbaka full av energi och lust, stackars mina kollegor. Eller? Muhhahahahahahaaaaa!!!!!!!

Mormor ville låna lilla Filippa i helgen så vi flickor tog en shoppingtur i Birsta på fredagen och svängde förbi mormor med ett styck Filippa på vägen hem. Hon hade då fått ett par otroligt tuffa jeans, ett par tajta. Ser ut som en stortjej nu :-). Väl hos mormor blev det massa mys med gammfolket (gammelmormor o gammelmorfar) och så avslutningvis en bio - Pettsson o Findus. Mysigt för henne att få massa mys och uppmärksamhet, blir inte så mycket sånt när man har en galen lillasyster....

Våra goa ungar!!

Vad gjorde då mamman och pappan i helgen? Jooo.... En lugn början blev det och en middag med svärföräldrar och Robin på lördagkväll. Efter det lyckades man övertala Robin att vara barnvakt åt Isabelle så man kunde fara ner till grannen en stund. Men sen vart det visst så man for till bykrogen. Pappan blev efter ett tag tvungen att fara hem och rädda en vad man trodde var en nerbajsad Robin som egentligen bara var nerfisad, medan mamman fortsatte kvällen på krogen. Som tidigare skrivits så behövde mamman en fjortisfylla och det var nästan vad hon fick... Himlans roligt var det iallafall, fick skjuts hem av snäll skotertaxi (tack för lånet C ;-)) och studsade glad i hågen i sängen och tjöt ett "nu är jag hemma!", men allt man fick till svar var ett morrande "meeeen..." - jättekonstigt... ;-)
Dagen efter mådde mamman inte alls som hon förtjänade utan konstigt nog mycket sämre... Kom som inte riktigt ur det på hela dagen, men när pappan hämtat Filippa och kom hem med ett skrov så blev mamman återställd - tänk vad lite fett kan göra!! :-)

Nu är det ny vecka med snuvigt barn och man lämnar nöjd den gamla bakom sig. Idag blev det lite spel, film, våfflor och glass med sjuka Filippa - en mysig måndag trots snor! Livet känns otroligt mysigt just nu, nöjd och tillfreds med det mesta. Som det ska vara!! :-)

Hittade en bild på denna underbara vackra skapelse som en dag för ett par år sen stod på vår gård, se och njut! (Faktiskt mamman som sitter bakom ratten!!! :-D)
Vacker..........

Ju mer jag får sova ju tröttare blir jag... Lilla Isabelle har iofs vaknat ganska tidigt sista dagarna, men jag har ju fått sova hela nätterna iallafall!
Tror jag hamnat i någon vinterdeppig period nu. Var inställd på vår då det blev varmt o började tös, men nu vaknar man helt plötsligt med minus 13 ute - inte bra... Blir alltid bakslag men nu orkar jag inte med det, behöver sol och värme!!!! Ska köpa en stoooor koffert till J och följa med henne på solsemestern! ;-)
Filippa är inne i sin totalförvirrade period fortfarande, heeelt otrolig... Man blir så frustrerad, men man får påminna sig om att hon är bara 4 och det går över. Hoppas jag.
Isabelle är oxå inne i en jobbig period, sällskapssjuk som bara den och måste skrika ur sig all energi innan hon kan somna. Min energi brukar försvinna i samma veva...
Nu sitter jag och väntar på att den där sambon ska komma hem från brandkåren så jag kan ta in och natta hästarna, vill soooovaaaaaaa..............
Men förutom det så är mitt liv fullt av lycka och kärlek!!! :-)

Älskade barn...

Jag älskar mina barn, dom är underbara. Men ibland får man en släng av psykisk instabilitet pga de kära små... Idag var en dag när Filippa ville vara gosig o go, umgås med mamma. Ja vad är då Isa på för humör? Lite lagom feber, gnäll och gråt, sova i famnen. Mamman fick det inte riktigt att gå ihop där... Och hade jag fått en femma för varje "mamma" jag hört idag så hade jag nu suttit på ett flyg till Bahamas... Ensam.
Om jag ber Filippa, 4 snart 14, hämta en bok på köksbordet ser dialogen ut såhär:
-kan du vara snäll o hämta boken på köksbordet? (boken är det enda som ligger på bordet)
-ja.
-kan du hämta den då?
-vadå?
-boken på köksbordet.
-jaha. vilket bok?
-den som ligger på köksbordet...
-vad är det?
-BORDET I KÖKET...
-jaha. (snabba ben springer iväg o kommer tillbaka)
-här mamma.
-det här är ju ingen bok, det är ju min telefon.
-jaha, oj jag glömde! (springer iväg igen)
inifrån köket:
-mamma jag hittar ingen bok!
Mamma går in...
-men på bordet sa jag ju, inte på bänken.
-jaha, jag hörde inte.

Gulliga gulliga Filippa... ;-)

Helgen som gick

Eftersom det tjatas så himmelens så är det väl bäst att man uppdaterar här då (hrm Catarina...;-))...

I fredags kom äntligen kära sambon hem från Sandö, nu röjer det ett par månader innan det är dax för nästa vända. Men sambon har nog haft det ganska skönt utan vardagliga bestyr och tjatiga fruntimmer, vilket han har fräckheten att inte förneka... ;-)

Helgen började med att flickorna drog in till stan för en liten shoppingtur med godisätande och glass (vilket Filippa sen berättade för alla som lyssnade "jag har inte fått någon mat idag bara godis" - hon fick faktiskt pannkakor oxå! Med glass....). Vi hade supermysigt!! Sambon for på skotertur i solskenet vilket slutade med en skoter som skar (till farfars stora skadeglädje ;-))... Det blev tröstemiddag på bykrogen, trösteöl till pappan med trasiga skotern, och mysigt sällskap av familjen Hådén/Backlund. Sen for vi hem med övertrötta barn, pappa som lovat att ta stallet och en mamma som parkerade rumpan i soffan med ett glas vin! Mys! :-)

Söndagen skulle spenderas i skidspåret - dax för tävling! Filippa hade pratat om denna skidtävling sedan förra vintern. Mamma packar in barn i bilen, skidor och barnvagn med och far iväg. Väl framme och ett par minuter från start så går ena skidan sönder... En vänlig pappa springer iväg med annan vänlig pappa för att laga, men vart tokigt ändå. Med lite för lite tid att fixa så blev det bara till att fara hem... :-( Tror att mamman var den som blev mest ledsen... Har nu lovat att Filippa ska få nya riktiga skidor nästa vinter och då jäklars ska det skidas!!!!! Lovade visst i ett svagt ögonblick att jag skulle skida med... Blev tröstlunch med varmkorv och chokladkakor när vi kom hem. Men de snälla människor som ordnat tävlingen tyckte visst att Filippa var duktig som ville vara med iallafall så de skickade med goa familjen Jonsson/Eriksson en liten medalj!! :-)

Veckan har nu börjat med härligt väder och fikastund hemma hos Ullis, så får väl se hur den slutar!! :-)

Fjolårets vinnare :-)

Fans jävla....

....helvetes skit bajs. Behöver en akut fjortisfylla..... Morr......

Ensam igen...

Jaha, ännu en ensam vecka... Och denna gång med massa snö och annat blött trams. Usch! Tur att goa sambon lämnade den braiga bilen hemma och istället riskerade sitt eget liv arla morgon på oplogade vägar (men dom saltar ju faktiskt!). Nu kanske man kan svänga en tur till stora staden och inhandla lite torv. Ja till djuren alltså.
Lilla snurriga Fillevippen for till dagis imorse, men ville egentligen vara hemma. Denna tanke blåste dock bort i Gudrunfart när bästisen dök upp med ett tjut ur kuddrummet, mamma bortglömd... Men hon har en ganska seg och tråkig mamma nuförtiden så hon har det bättre på dagis de få timmar hon är där.
Liten ohyra (Isa) sover och då kanske man ska göra annan nytta än att sitta här, kaffekoppen är ju tom så något legitimt skäl till att kroppen är formad i 90-gradig vinkel finns inte. Kanske byta ett par batterier i babywatchen och skutta till stallet...
Auf wiedersehen!! (om d nu stavs så..? mamma med alldeles för lite sömn storskrattar åt detta inlägg men inser att ingen annan förstår denna otroliga humor...)

Lättlurad....

Jag har ju gått med i något sånt där bantningstjafs där man ska räkna kalorier. Ja. Men då är det dumt att tro ma kan lura sig själv. Och vågen. Står det att t.ex. en morot har ett visst antal kalorier, vad gör jag då? Jo jag tar den största moroten jag kan hitta i påsen! Som att den har lika många kalorier som en "normalstor". Även om det är onyttiga saker som en bulle, jamen är dom små kan man ta två för det blir ju som en stor. Normal bulle menar jag. Hrm. Och som pasta och sås, mäter jag med deciliter så blir det överfulla dl-mått. Japp, karaktär.... Ner har det gått, men nu är ju frågan hur mycket ner med min metod. Men om jag skriver om det här så kanske jag kan sluta ljuga iallafall...

Liten söt bebis stoppar vi in här oxå! ;-)

Inte aaallls bus på gång...

Nu kommer...
...jag och tar...
...DIG!!

Ensam, ensammast, mest ensam i heeeeela världen!!!! Sambon for till Sandö för lite kursande och lämnade stackars mig alldeles ensam hemma... Tänk vad man blir liten och ynklig... Men har faktiskt jättehjälp av svärföräldrarna! Utsläpp av djur, vattenbärande och höslängande. Inte lätt att få ihop allt sånt när man är ensam. Men det sägs att det är nyttigt att vara ifrån varandra så man får sakna varann. Helt onödigt tycker jag! Och det är konstigt att man till vardags alltid är ensam hemma med barnen och det går jättebra, men när pappa helt plötsligt inte kommer hem på kvällen - ja då blir aaallt mycket jobbigare och svårare! Jaja, vad är väl en bal på slottet... Han kommer ju snart hem igen.

I lördags var jag ut på min första skotertur! Solsken o renar, var jättemysigt! For iväg till någon sjö med familjen och grillade, massa annat löst folk från byn var där också. Måste väl erkänna att det är ganska kul att åka skoter ändå... Vill väl kanske ha en egen då... Typ...

En ren lååångt där borta. Såg fler närmare men det är ju ingen sport att knäppa på...

På kvällen for jag in till stan för att ta mig en krogtur med kollegor. Varför tror man alltid att det kommer bli hur kul som helst, men man blir besviken varje gång? Ja, det vart en intressant kväll iallafall. Man fick se en annan sida av människorna man jobbar med. På gott och ont. Men jag gillar dom ändå! Vågar inte säga annat om jag ska våga komma tillbaka på jobbet... ;-) Men nu tror jag att jag håller mig till byfylla ett tag.