tisdag 28 december 2010

Julen är slut o granen har åkt ut

Julghelgen är över o det känns faktiskt lite vemodigt för första gången sen jag var liten tror jag. Jag hade sett fram emot lång ledighet på två hela veckor med granmys o godisätande - men vad hände? Granen stank utav evilälghämnd (visar tror pga kyla, men evilälg är mer troligt enligt mig), tack o lov minskade detta men i takt med att barren lossade. Alla på en gång typ. Aldrig sett maken på barrlossning! Så igår for den ut. Men lämnade alltså sina barr var. Omtänksamt....eller evilälgplanerat..?
Se nästa misshapp. Anna vägde sig. Hur f*n kan man vara så dum att man inte tar bort vågen samtidigt som man tar fram julpynt???? Ja, så nu vart det färdigätet med julgodis....
Och barnen. Kändes väldigt rätt att vara långledig med dom. Hela lovet. Väldigt Bullerbyn. Men återigen måste något evil ligga bakom. Jag står, efter flertal diskussioner, och bestämt tittar på Isa (läs: monstret) och säger med bestämd röst "då blir mamma arg". Det lilla flickebarnet tittar med sina vackra blå in i mina ögon och säger "de loligt!"... Jag förklara igen "mamma blir arg när du gör så, det är inte snällt". "De loligt" OCH SKRATTAR!! Inombords är jag vid det laget hulken, utombords håller jag god min och går därifrån. Och tänk då på mitt fina påhitt att väga mig vilket leder till sockerabstinens å det grövsta. Dååålig kombo....

Så nu behöver jag en kväll med enbart vuxna o vuxendricka. Drickor. Så det är ju bra att sambon har jour i två veckor så att jag inte riktigt kan få en sån kväll på åtminstone två veckor vilket jag väldigt mycket skulle behöva inom två veckor. Typ i förrgår.
Minimonster

fredag 3 december 2010

Värt en tanke

Ibland råkar man ut för saker som gör att man tänker till, eller så är det någon i din närhet som blir drabbad. Man måste lära sig att uppskatta det man har innan det är för sent.

Läs Lindas kamp och tänk efter en gång extra.http://lindaskriver.blogspot.com/

torsdag 2 december 2010

Ho ho ho

Det braiga just nu är att mamsen är på bättrinsväg, ligger på rehab nu och får kanske komma hem i helgen en sväng! :-)Äntligen!!

Annars har vi det lite som småbarnsfamiljer i allmänhet.... Snorig liten som väckte sin mamma vi midnatt, sen satt vi uppe och tittade på svt24 i två timmar. Har ingen fjärris till kanalerna och orkade inte gå två meter från soffan. Sov sen en timme, sen var det dax igen med gråtgnällgråtgnällajajajaj... Naturligt ett samtal till vc, besök till Bertil och avslut med smälkaramellkåvepenin. Öron igen då tack så mycket. Tog en uppkastning på fm oxå men ser ut att ha varit pga dreggeltuttesnorkombination. Håller tummarna att i klarar åtminstone medicintiden utan kräksjukan, även om en helrensning av kroppen aldrig är fel....

Ruttnat på typer har jag gjort oxå, som vanligt. Bete er för f*n,gör bara bort sig själv! Fast jag kanske inte ska säga så, kan ju vara en psykisk åkomma bakom och då kan man ju inte rå för det ju... Hmm....
Träffade en människa genom jobbet som jag pga av boendet kan anta inte har riktigt alla åsnor i julgranen eller vad man ska säga, men halleluja vilken rolig typ!! :-D Han lyste upp resten av min em och den dag hans idkort kom oxå. Kan han så kan nog banne mig jag oxå, vilken stjärna vilket leende!

Annars rullar det mesta på som vanligt. Satt en sväng på julmarknad i Liden förra helgen och tackar så hemskt mycket för besök, köp och beställningar! Nästa blir Kovland den 12:e!

Varm kram på er alla i kylan!!

Ps. måste bara, eftersom jag ännu en gång fått rätt i den frågan, få säga VAD VAR DET JAG SA??!!!! ;-)

mys från förra julen

lördag 20 november 2010

Livet

Ni som känner mig vet vad jag gått igenom de sista veckorna. Den 1 november drabbades min mamma av en stroke och en hjärnblödning, den dagen vändes livet upp och ner. Hon kördes direkt till Umeå där hon låg sövd på IVA i ca en vecka, sen vaknade hon tack och lov till och fick fara till Sundsvall igen. Hon vaknade, kunde knappt prata, knappt röra sig och mindes ingenting. Nu är hon vaken, jag har försökt hjälpt till med att berätta om hennes försvunna vecka och hennes sjukdom. Hon har haft enorma framsteg den senaste en och en halva veckan, fram till igår. Nu har hon tappat talet mer, är mycket tröttare igen. Förhoppningsvis är det pga en infektion hon har i kroppen, man håller tummarna. Tummarna som numer är ömma av allt hållande.
Min mamma och jag var, är, väldigt nära. Det var henne jag ringde till när något hänt, när jag var glad eller ledsen, när livet kändes orättvist eller bara för att prata strunt. Det kan jag inte just nu. Egoistiskt kanske men det gör ont. Jätteont. Ett stort hål i bröstet som jag hoppas kan fyllas igen så småningom.

När något sånt här händer omvärderar man livet. Man lär sig börja uppskatta små saker i livet. Uppskattar att man faktiskt kan kliva upp själv på morgonen, att man har ett jobb att gå till. Man uppskattar den familj, de vänner runt omkring en som man annars lätt tar för givet. Men det finns en baksida också. Just nu känns det inte bra, inte bra alls. Missförstånd och människans blindhet. Detta är inom familjen, släkten, och sliter mig i bitar. Jag behöver prata med min mamma om det här men det går ju inte längre. Inte än. Mina upplevelser har gjort att jag blev ärlig, jag sa som det var och naturligtvis hade jag "fel". Ljög gjorde jag också. Det är så tragiskt för jag ville ha en positiv och kärleksfull förändring som aldrig blev av och jag blev frustrerad och ville att man skulle lyssna. Men nej. Jag vet att det inte är jag som förlorar i längden men jag kanske inte har lika många släktingar kvar att prata med i slutändan. Jag är ganska naiv och lite av ett barn, jag vill bara att alla ska ha det bra.
Tack och lov för min underbara sambo Andreas stöd och kärlek och mina goa barn som låter mig krama dom blå när det gör som mest ont.

onsdag 13 oktober 2010

Aj.

Det finns dom som har det värre, mycket värre, men nu tycker jag banne mig synd om mig själv! För drygt en vecka sen var jag till läkaren med ryggen som gjort ont då i ca 3 veckor. Ja till o från i typ 15 år.... Han skulle skicka remiss till röntgen, inom 6 veckor skulle han skriva. Nu har jag blivit mycket sämre, sov som en kratta inatt. Ringde igår för o kolla hur det gått, då är remisshelvetet inte ens skickat!! Skulle ringa tillbaka dag och då ville läkaren träffa mig igen - va f*n är problemet??!!! Det gör ont när jag står, går, ligger, sitter -men fiiint, jag kan ju gå så här jag. Fick diklofenak , fyra fina burkar, men mår ju som om jag har magsjuka när jag tar dom så nej tack. Ska tillbaka idag så antingen får han skicka mig på akutröntgen eller så söva ner mig tills det gått över. Tanten har fått nog!

måndag 11 oktober 2010

Jag måste in på service.....

Det är helt makalöst vad denna familj, eller iallafall två av oss är kass. Isa med sin "vartredjevecka-feber" och jag med min kropp. Har sen drygt tre veckor ont i rygg o bröstkorg, känner mig som en pensionär! Och idag drog vi till med yrsel oxå, när man ändå håller på lixom. Gaaaah!! Känns som om man druckit för mycket och det aldrig slutar snurra. Ja inte för att jag druckit så mycket naturligtvis men jag har ju hört..... Näe, in på service barrra - inget annat å göra. Ja hästen är ju kass den oxå. Trolig lymfangit o eventuell hovböld, mediciner i 10 dagar. Ja herregud. Men inte är jag bitter!! Bara mer yr än vanligt.
Får ju inget gjort när man är halt o lytt heller, bara hänga tvätt är ju ett äventyr i sig. Och man kommer på saker hela tiden, tex hur djup en tvättmaskin egentligen är, hur djup spjälsängen är och korta barnen är! Tur man kan skratta åt sig själv mellan tårarna iallafall.
Min duktiga sambo sköt en kalv igår oxå!! Den enda denna helg, men det är ju kul att jakten inte tar slut på en gång. Men jag skulle nog vilja ha ett stort horn i trappen, så han får nog jobba på lite mer... ;-)

Första klackeskorna o finklänningen!

fredag 24 september 2010




På buzzador.com kan man gå med och få en chans att testa nya prylar av olika slag, jättekul! Massa spännande kampanjer har dom. Ange gärna mig som rekryterare, skriv då "dessieanna". :-)

måndag 20 september 2010

Usch då....

Jaha, hon som faktiskt inte alls gillar politik börjar få nog nu. Och detta lär reta upp en hel del men jag kräks snart.

I Sverige är det demokrati. Alla får säga och tycka vad dom vill. Ja om du är politiskt korrekt vill säga. Ja och så måste du se ut som de flesta och tycka ungefär samma som andra. Och vara heterosexuell. Om du har ett par ungar och är gift hjälper det. Ja för annars kan du bli ensam och bespottad. Eller till och med misshandlad. Men det förstår du väl? Man kan ju inte säga eller tycka vad som helst och tro man kommer undan med det, herregud mänska!

I ett val så kan inte alla vinna, vi är olika och vill ha olika. Halva Sverige verkar vara i uppror över Sverigedemokraternas genombrott, men förvånande - nej. Att de andra partierna hela tiden tagit avstånd och vägrat samarbeta har nog avgjort valet av parti för många. Om svenskar vill ha med Sd så måste de andra samarbeta det är en demokrati vi lever i. Att inte samarbeta är lite dagisnivå, otroligt löjligt. Har ingen sett "Våra bästa år"? Vill man ha något så är det intriger och fejade partnerskap man ska ge sig in på, tänk vad det skulle vara spännande med politik då!
Skämt åsido, alla yrken har vissa arbetsuppgifter som inte är så roliga och man kan inte gilla alla sina arbetskamrater men man måste samarbeta ändå. Sahlin ska inte kunna bestämma vem som hon ska samarbeta med - det ska jag och alla andra svenska medborgare bestämma. Inget blir bättre av att frysa ut, försök istället förändra och leta gemensamma nämnare. Och en fråga man kanske skulle ställa sig, varför är det så många svenskar som röstat på Sd? Vad är det med deras politik som drar? Jag tror inte vi har ett gäng smygnassar som vill gasa ihjäl alla som inte är blonda och blåögda, utan det kanske är något man är missnöjd med som ingen annan vågar ta tag i. Kanske är det så att Sd är det enda parti som vågar säga något om problemen med invandringen så därför är det där man lägger sin röst? Kanske om något av de andra partierna hade vågat ta upp problemen hade gjort att valresultatet såg ut på ett helt annat sätt. Jag bara undrar. Jag och flera med mig hittar inget parti som jag är överens med på alla punkter utan man får ju välja det där man har sin "hjärtefråga", och för vissa kanske det är just invandringen? För andra är det vården eller företagande. Men man måste väl få välja?
Det är bara fyra år kvar till nästa val och jag tror inte Sd kommer kunna göra några stora förändringar, men däremot kommer dom definitivt starta en debatt... ;-)

/honsomboriskogenoarbetarstatligtmedlåglönoinseratthonaldrigkommerblimiljonärellerpolitiker

onsdag 11 augusti 2010

Människor

Ibland är det så intressant att bara stanna upp och titta på människor omkring en. Vilka olika personligheter som finns, och vad folk kan förändras. Jag är en sån som vill tro gott om de flesta, lyssnar helst inte på andras åsikter. Men fy vad man oftast blir besviken! Jag blir som nykär när jag lär känna en människa som på ytan är go, jag uppslukas av denna goa människa. Men under de sista 10 åren har jag kanske mött sammanlagt 3-4 stycken som är rakt igenom äkta. Jag säger inte att alla de andra är dåliga människor, absolut inte! Men personkemin stämmer inte alltid.

Jag har några jättegoa vänner, några jättetrevliga bekanta men sen några som man vet att man inte kan lita på. Såna där människor som så låtsas vilja umgås när man träffas men som man vet bara snackar. Jag är inte intresserad av att ses men ändå säger man "vi måste ses nåt!". Jag försöker sluta med det men man svarar ofta som man blir bemött. Varför inte bara acceptera att man inte kommer bli mer än bekanta, att man inte har något gemensamt. Världen går inte under, den blir bara mindre falsk.

Sen dom där människorna som är negativa. Heeela världen är emot dom och alla ska tycka synd om. Ja om något hemskt händer så visst, men inte för varje liten grej! Dom suger energi och ger inget tillbaka. Jag har ett eget liv, har fullt upp, och orkar inte med bara massa negativt. Man kan ha en dålig dag - naturligtvis. Men blir det en dålig evighet så bör man nog se till sig själv och inse att det nog inte är alla andras fel. Klagar man på jobbet jämt - byt jobb, klagar man på gubben - byt gubbe, klagar man på vänner - byt vänner. Vad är så svårt med det?? Ja jag klagar ibland jag oxå, man är ju mänsklig - men gränser gott folk, det finns gränser!
Livet är så otroligt kort, gör det bästa av det!

Äkta glädje!

onsdag 4 augusti 2010

Back again!!

Ja här var man aktiv ja.... *skäms*
Mycket har hänt och tiden rinner iväg. Nästan hela sommaren har gått, snart är det äntligen snö och vinter!! ;-)
Vi har inte gjort så mycket i sommar, myst runt mest. Barnen sov dåligt var och varannan natt så jag gäspade mig igenom semestern. Nu jobbas det igen, ja förutom just idag då eftersom jag tydligen tyckte det var dax för en förkylning. Sliter på i reception och med mina tillstånd, hade ingen aaaning om att jag kunde vara så trevlig under en hel dag som jag är på jobbet! Tror inte någon annan trodde det heller.... Men vad det är skönt att slippa jobba skift och allt...mindre fräscht...som jobbet jag hade innan innebar.
Försöker rida igång mitt stora odjur oxå, lättare sagt än gjort... Hon är en bestämd dam på dryga 600 kg, det säger väl allt? Men vi kämpar på! :-)
Smycken pysslar jag med igen oxå, funderar på att fixa en pysselblogg så jag kan visa det jag gör. Lägger det på fb så länge!
Och min lilla Fillevipp börjar bli stor, fyller 6 år!! Så om några veckor går hon på skola och fritids... Mammas bebis.....
Nä, dax för mellis och nässpray! Här har ni lite bilder från sommarens alla bravader!

Gulligaste jordgubbarna från vårfestivalen


Picnic i det gröna
Fotbollsskolan i Indal


På väg hem från midsommar på Norra



Bildbevis ;-)


Snyggaste sambon! :-)