Människor

Ibland är det så intressant att bara stanna upp och titta på människor omkring en. Vilka olika personligheter som finns, och vad folk kan förändras. Jag är en sån som vill tro gott om de flesta, lyssnar helst inte på andras åsikter. Men fy vad man oftast blir besviken! Jag blir som nykär när jag lär känna en människa som på ytan är go, jag uppslukas av denna goa människa. Men under de sista 10 åren har jag kanske mött sammanlagt 3-4 stycken som är rakt igenom äkta. Jag säger inte att alla de andra är dåliga människor, absolut inte! Men personkemin stämmer inte alltid.

Jag har några jättegoa vänner, några jättetrevliga bekanta men sen några som man vet att man inte kan lita på. Såna där människor som så låtsas vilja umgås när man träffas men som man vet bara snackar. Jag är inte intresserad av att ses men ändå säger man "vi måste ses nåt!". Jag försöker sluta med det men man svarar ofta som man blir bemött. Varför inte bara acceptera att man inte kommer bli mer än bekanta, att man inte har något gemensamt. Världen går inte under, den blir bara mindre falsk.

Sen dom där människorna som är negativa. Heeela världen är emot dom och alla ska tycka synd om. Ja om något hemskt händer så visst, men inte för varje liten grej! Dom suger energi och ger inget tillbaka. Jag har ett eget liv, har fullt upp, och orkar inte med bara massa negativt. Man kan ha en dålig dag - naturligtvis. Men blir det en dålig evighet så bör man nog se till sig själv och inse att det nog inte är alla andras fel. Klagar man på jobbet jämt - byt jobb, klagar man på gubben - byt gubbe, klagar man på vänner - byt vänner. Vad är så svårt med det?? Ja jag klagar ibland jag oxå, man är ju mänsklig - men gränser gott folk, det finns gränser!
Livet är så otroligt kort, gör det bästa av det!

Äkta glädje!